Kultur. Enligt wikipedia något som kan definieras som ”alla livsmönster, inklusive språkkonstvärderingar ochinstitutioner hos en population som överförs socialt från generation till generation”. Som kulturknutte sedan födseln har jag varit insyltad i kultur av alla slag – allt från ringlekarna i skolan till allsångerna på hembygdsfesten och sketcherna i revyerna. Mitt kulturella skafferi har fyllts på genom livet med sånger, danser, traditioner och vanor som fått en självklar plats i mitt liv. Det är klart man kan texten till allsångerna. Det är klart man kan rörelserna till Morsgrisar. Det är klart man vet hur man beter sig i bankkön.

När man är i sin egen kultur är den helt oproblematisk. Kulturarvet finns där utan att man reflekterar över det. Det är när man möter människor med en annan kulturell bakgrund – antingen i sitt eget hemland eller utomlands – som man inser hur inlärd en stor del av ens vardag är. Morsgriskoreografin är ju faktiskt inte något man kan från födseln, lika litet som att man vet från födseln hur man förväntas bete sig på banken.

Jag har nu bott i Oslo i ungefär ett och ett halvt år. Steget från den finlandssvenska kulturen till den norska är inte långt. Jag kan språket och jag delar de grundläggande värderingarna med de infödda norrmännen. Det är inte svårt att anpassa sig som finlandssvensk i Oslo. Det kulturarv jag och norrmännen delar består i första hand inte av gamla hembygdstraditioner utan av att vi har lyssnat på samma världsartister, sett samma filmer och hoppats på samma leksak i Happy Meal-lådan när vi var barn. I takt med att globaliseringen ökar suddas också en del av kulturskillnaderna ut. Ändå känner jag mig ibland så tydligt som en utlänning.

För en tid sedan blev jag bedd om att spela piano på en konfirmation. Jag skulle ackompanjera några vanliga norska sånger som man skulle ha som allsånger. ”Det er noen helt vanlige norske sanger” stod det i mejlet som jag fick och sen var de uppräknade, de ”helt vanlige norske sangene” som jag aldrig hade hört talas om förut. För att klara detta uppdrag vände jag mig till den allsmäktige youtubeguden. Och visst hittade jag låtarna där – de sjöngs av hundratals, tusentals norrmän i alla åldrar på den norska motsvarigheten av Allsång på Skansen. Det var då jag insåg hur stor del av den norska kulturen jag medvetet måste plugga in för att bli en del av den.

Jag brukar simma på Töyenbadet i Oslo. Det är skönt att som finne få gå i bastun ibland – såna hittar man ju bara i simhallarna här. Förra veckan var jag som vanligt där med en vän som också kommer från Finland. Vi satt högst uppe i bastun och pratade högljutt, klagade på att det var så kallt i bastun och på att ingen kastade på vatten (för det gör man inte i Norge). Nedanför oss satt några norrmän. De låg på bänken – tysta – och läste en tidning eller ÅT FRUKT! Herregud! Man äter ju inte frukt i bastun! Vet de inte hur man beter sig? Det var då jag insåg att det är jag som inte vet hur man beter sig i en norsk bastu. Det var då jag insåg att jag för första gången i mitt liv fick uppleva hur det är att vara en – kanske störande – invandrare. En människa på fel plats om man så vill. För att citera en av medlemmarna i ”Inte mera asylsökande”-gruppen på Facebook: ”En katt ska inte vara i stallet.” Tänk att direkt man åker utanför Finland är man en katt i stallet.

Kultur är vanan att göra något på ett visst sätt. Att inte rusa fram till disken på banken, utan ta ett könummer och stå och vänta och inte prata med de andra finländarna som köar medan man väntar på sin tur. Det är kultur. När jag gick i lågstadiet handlade en av de livligaste debatterna under lunchen (i Norge äter de ju bara matpakke – kan de inte bete sig?) om på vilken sida av knäckebrödet man borde bre smöret. Jag hörde alltid till lägret ”smör på sidan med större gropar” och hade överhuvudtaget ingen förståelse för dem som bredde smöret på den ”äckliga sidan”.  De var en konstig art som inte kunde bete sig som man ska. Som många ser på invandrare ungefär.

Nu har jag lämnat knäckebrödsdebatten. Det är ju faktiskt okej att leva på ett annat sätt än vad jag gör. Det är okej med smöret på ”fel” sida.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s